HAN ÄR SÅ GO MOT MIG.

vi har precis lekt katt och råtta här i huset. jag har ju som tidigare nämnt världens träningsvärk i mina ben, ingen vanlig sådan utan relativt dödlig en så självklart ska P-H springa runt och trycka på mina lår. han sa "ät upp sista sushibiten" jag vägrade och då var han i full gång med att jaga mig runt i lägenheten innan jag gav upp och tryckte i mig den sista biten. den här träningsvärken alltså, är det inte dags för den att försvinna nu? kan fortfarande knappt vrida mig i sängen, gå ner för trappor eller ens det minsta lilla som att gå normalt. han knuffade ner mig från trappan igår utanför cafét och tror ni inte jag fick trettontusen blickar på mig då jag haltade slash rullade ner från trappan som ett mongo? P-H tyckte det var hur roligt som helst.

ibland känner man sig älskad.

nu blir det plugg!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0